Ska du verkligen äta den där?

”Ska du verkligen äta den där? Du som tränar så mycket.” eller ”Äter du sånt, du som tränar?”.

Känns det igen? Du har säkert fått höra det någon gång, kanske har du rent av själv ställt frågan till någon? Många av oss som tränar får höra den ofta, av såväl totala främlingar som nära och kära. Den frågan är märklig på många sätt och ofta ställs den av folk som själva inte tränar. Kanske för att de vill rättfärdiga sitt egna beslut att ta en bulle eller något annat onyttigt, låt bullen symbolisera ”skräp” eller ”onyttigheter” i det här inlägget. Kanske tror de att bullar har en direkt negativ inverkan på träningen, eller kanske att bullar och alkohol påverkar träningen på samma sätt? Saken är den att många verkar tro att en hälsosam livsstil eller en seriöst satsande idrottare prompt måste utesluta bullar. Vilket är konstigt då det är vi som tränar flera gånger i veckan och äter bra mat som egentligen kan unna oss bullar, vi har troligtvis mer utrymme i vår kaloribudget än de som inte tränar och väljer dålig mat. Bullen jag äter kommer säkerligen att användas som energi nästan direkt, eftersom jag tränar hårt varje dag. Bullen kanske rent av ger mig den lilla extra energin jag behöver för att återhämta mig maximalt. Till skillnad från Gunnar som åt bacon och ägg till frukost, en pizza och läsk till lunch, lite eftermiddagsfika, en middag på halvfabrikat eller snabbmat och rundar av det hela med lite mjölkchoklad. Gunnar kanske inte behöver bullen för sin återhämtning, just det, för Gunnar tränar inte heller. Ändå är det ingen som frågar Gunnar om han verkligen ska äta den där.                          

    Men vad kan egentligen hända när Gunnar med de andra kollegorna ställer frågan ”Ska du verkligen äta den där?”. För det första skapar den frågan ett behov av att ursäkta oss för vårt val att äta en bulle eller berättiga det faktum att vi faktiskt vill ha en bulle. Helt utan anledning, det är en bulle liksom. För det andra så uppmuntras ett klimat där det inte är okej att äta vad du vill, av den enkla anledningen att du inte vill bli ifrågasatt eller känna de dömande blickarna från de andra. Du som har så bra självdisciplin och tränar varje dag borde väl kunna motså en bulle? Att vi då tar bullen, är det ett tecken på att vi egentligen inte har någon disciplin eller karaktär? För det tredje så är det vi som tränar och äter bra som kan käka bullen eller bullarna. Hur skulle det se ut om jag gick fram till en tjockis och frågade ”Ska du verkligen ha den där bullen, du som är tjock redan?”, då skulle det bli ett väldans liv tror jag. Men att en tjockis ställer en sån fråga till mig är det ingen som höjer ögonbrynen. Jag brukar svara på den frågan med att det är jag som tränar som faktiskt kan äta bullar, om något så kommer bullen att bli extra energi att träna med. Eller kanske en bättre återhämtning, bullen gör nytta för mig som tränar. Därför kanske jag äter åtta stycken bullar ibland, speciellt om jag ska kriga mig igenom ett tungt benpass. Igår åt jag en burk Hallonsorbet, den innehöll 500g och gav mig 140g kolhydrater. Det var både gott och gjorde väl för mina ben som knäböjt fyra dagar irad och kändes lite tunga. Men även resten av kroppen som fått kämpa hårt den senaste tiden på gymmet. 140g kolhydrater från sorbet är dessutom roligare än 140g kolhydrater från ris eller havregryn som jag redan äter mängder av. När jag pratar om hur jag äter ryggar folk nästan undan. De kan inte tro att jag som tränar så mycket äter så mycket bullar, de kan inte heller tro att jag äter så mycket ”bra” mat. Jag drar i mig mellan 5-7000kCal per dygn. 4500kCal är från, vad folk brukar säga, bra mat. Grejen är att det är svårt att äta mer bra mat än så, speciellt när jag nästan aldrig äter hemma utan äter matlådor. 4500kCal är underskott för mig just nu och jag vill inte gå ned i vikt. Så jag drygar ut med t ex pommes, kex, kakor, glass eller godis när jag kan. Skillnaden mellan mig och en vanlig Svensson är att jag drygar ut min kost med sånt medan medelsvensson drygar ut sin skräpmat med bra mat (ibland). Plus att jag tränar stenhårt 6-7 dagar i veckan och en medelsvensson tränar 1-3 gånger i veckan, och då med mycket lägre intensitet än vad jag gör. Så om alla kunde sluta ställa såna här frågor skulle jag bli glad, för jag och många andra är säkerligen trött på att få den frågan. Även om det är på skämt.

                             Min egen träning då? Den går fantastiskt, starkar än någonsin och trots att vikten fastnat på 97-98kg så har jag blivit i lite bättre form de senaste veckorna. Häromdagen vägde jag till och med 100,2kg. Jag har lagt till mer knäböj så nu är det böjelser 5-6 gånger i veckan och de andra muskelgrupperna 3-5 gånger i veckan och det känns riktigt bra. Jag har hittat det sätt som jag trivs med och jag utvecklas rätt bra om jag får säga det själv. Vi får se var vikten har lagt sig när deffen är klar, den börjar om ungefär två veckor. En liten smygstart på semestern, jag tar bort lite onödigt och börjar med lite promenader, löpning och cykling. Benen och ryggen har varit prio och det känns som att de delarna har utvecklats riktigt bra, särskilt ryggen!

På fredag rör jag mig mot Norrtälje och sedan mot Norrland. Äntligen semester!